Trots allt..
Jag vet inte hur jag ska formulera detta så det blir som jag tänker och känner men det jag vill komma fram till är att trots min lathet i skolan som gjorde att jag hamnade i IV efter 9an vilket resulterade -2 år = ingen stundent som jag egentligen skulle ha tagit i år. Trots mitt liv jag haft, de dumma val jag gjort, alla gånger man varit efterklok, trots att jag levt fastbunden - står jag här idag starkare och lyckligare än någonsin. Och det är tack vare min älskade Igor som fått mig på fötter, som älskar mig för den jag är, som bryr sig, som inte bestämmer över mig utan bestämmer MED mig. Han har gett mig och kommer i framtiden ge mig ett så mycket bättre liv. Ett så mycket lyckligare liv. Jag kan inte tacka honom tillräckligt. På riktigt. Du är mitt ljus i mörkret. Älskar dig.
