MY STAR.
Nu är jag hemma igen efter en timmes träff med min kontaktperson. Vi snackade lite skit och sökte jobb weey! Ska snart hoppa in i en dusch men innan det tänkte jag göra klart svenska arbetet och lämna in det så det är gjort. Men nu vill jag skänka några ord ifrån mitt hjärta till min älskade moster som igår varit borta i redan ett halv år.
Min moster, min ängel, min stjärna, min skatt. Jag skrivet detta med tårar i ögonen. Du är så långt borta men ändå så nära. Du tittar in i mina drömmar och finns i mina tankar dagligen. Ditt minne lever kvar inom mig. Jag kan än idag inte förstå att du inte längre andas. Jag får upp bilder i mitt huvud när du ligger där på sjukhusbädden och lider. Jag ångrar mig idag att jag inte pratade med dig mer än vad jag gjorde men det enda jag fick ut var tårar. Men tanken av att du visste att det var jag som stod framför dig, tanken av att du såg på mig och hörde det lilla jag sa och faktiskt tog åt dig av det genom att klämma tag i min hand, det betyder så mycket för mig. Känslan av att du tog tag i mig så hårt den där tuffa dagen den sitter i än idag. Det värmde i hela min kropp och tårarna kunde inte sluta forsa. Jag blir så ledsen över att det hände just dig. Du var den kvinnan som aldrig i ditt liv rökt en ciggarett, kvinnan som hatade alkohol, kvinnan som tog hand om allt på rätt sätt men ändå var det DU som råkade ut för det värsta. Livet är inte rättvist och det skär i mitt hjärta av att veta att du aldrig mer kommer tillbaka. Det är ett sånt tomrum inom mig. Du är min största saknad moster. Varje gång jag åker förbi din gamla lägenhet när jag ska hem till Rose, kollar jag in. Det ser helt katastrofalt ut. Det är någon ny som flyttat in där men den personen har det inte alls som du. Det är tomt och ser bara grått ut. Jag såg en man som stod och sysslade med något i köket när jag åkte förbi senast och min tanke var att det är ditt kök, det är du som ska stå där ingen annan. Men verkligheten är tuff. Det blir inte alltid som man tänkt sig.. Jag saknar dig så mycket att ord inte kan beskriva det. Tack för den tid vi fick, tack för att du varit med mig under hela mitt liv, tack för att du uppfostrat mig, tack för att du har behandlat mig med kärlek och respekt. Imorgon kommer jag och Hanna förbi dig och hälsar på, vi ska tända ljus för dig, så vi ses då. Jag älskar dig och jag längtar så mycket efter dagen vi ses på riktigt så att jag kan krama om dig, pyssla med dig, skratta med dig, dansa med dig och bara känna glädjen och kärleken. Du är min ängel, du är min stjärna FÖR ALLTID.
Min moster, min ängel, min stjärna, min skatt. Jag skrivet detta med tårar i ögonen. Du är så långt borta men ändå så nära. Du tittar in i mina drömmar och finns i mina tankar dagligen. Ditt minne lever kvar inom mig. Jag kan än idag inte förstå att du inte längre andas. Jag får upp bilder i mitt huvud när du ligger där på sjukhusbädden och lider. Jag ångrar mig idag att jag inte pratade med dig mer än vad jag gjorde men det enda jag fick ut var tårar. Men tanken av att du visste att det var jag som stod framför dig, tanken av att du såg på mig och hörde det lilla jag sa och faktiskt tog åt dig av det genom att klämma tag i min hand, det betyder så mycket för mig. Känslan av att du tog tag i mig så hårt den där tuffa dagen den sitter i än idag. Det värmde i hela min kropp och tårarna kunde inte sluta forsa. Jag blir så ledsen över att det hände just dig. Du var den kvinnan som aldrig i ditt liv rökt en ciggarett, kvinnan som hatade alkohol, kvinnan som tog hand om allt på rätt sätt men ändå var det DU som råkade ut för det värsta. Livet är inte rättvist och det skär i mitt hjärta av att veta att du aldrig mer kommer tillbaka. Det är ett sånt tomrum inom mig. Du är min största saknad moster. Varje gång jag åker förbi din gamla lägenhet när jag ska hem till Rose, kollar jag in. Det ser helt katastrofalt ut. Det är någon ny som flyttat in där men den personen har det inte alls som du. Det är tomt och ser bara grått ut. Jag såg en man som stod och sysslade med något i köket när jag åkte förbi senast och min tanke var att det är ditt kök, det är du som ska stå där ingen annan. Men verkligheten är tuff. Det blir inte alltid som man tänkt sig.. Jag saknar dig så mycket att ord inte kan beskriva det. Tack för den tid vi fick, tack för att du varit med mig under hela mitt liv, tack för att du uppfostrat mig, tack för att du har behandlat mig med kärlek och respekt. Imorgon kommer jag och Hanna förbi dig och hälsar på, vi ska tända ljus för dig, så vi ses då. Jag älskar dig och jag längtar så mycket efter dagen vi ses på riktigt så att jag kan krama om dig, pyssla med dig, skratta med dig, dansa med dig och bara känna glädjen och kärleken. Du är min ängel, du är min stjärna FÖR ALLTID.
Kommentarer
Trackback
