Selma Sedef

Eftersom att det är den 4 november idag så är det 3 månader kvar tills 4 februari, våran ängels beräknade födsel. Nu på kvällen har jag och mamma suttit och pratat om den kommande förlossningen och jag erkänner, jag börjar bli lite nervös. Det ska bli spännande och det är himla pirrigt. Jag var inte alls nervös i början av graviditeten men jag tror det berodde på att jag inte riktigt fattade då, nu är det mer på riktigt. Mitt barn väger snart 1 kg och den ska bli ännu större.. Jag är så glad över att jag har en mamma som pratar lugnt och sansat när det gäller förlossningen, hon förklarar bra och får mig att känna mig trygg inför de som komma skall. Hon har haft lätta förlossningar med både mig och mina syskon och om jag har tur så "ärver" jag det från henne. Även att jag vet att jag är en egen individ och alla förlossningar är olika så känns det skönt för mig att tänka så. Jag har börjat tänka mycket på dagen då jag ligger på bb. Jag längtar så helvetes mycket samtidigt som jag är lite rädd. De flesta jag pratat med som fött säger att öppnings-delen är värst, att det gör mest ont då och att förlösa barnet inte är det smärtsammaste. Jag tror på dem och jag ska fortsätta tänka positivt, om min mamma klarar det så klarar jag! Om alla världens kvinnor som fött vaginalt, klarar det så gör jag det! 92 dagar kvar.. Våran skatt.